25 år med Arion

Rapport från jubileumsseminariet i Aten 16-18.2.2003

Sokrates är det av EU:s programpaket som täcker största delen av undervisningssektorn. Inom Sokrates finns Arion som ett underprogram. Detta program är avsett för utbildningsspecialister och beslutsfattare. Genom programmet vill man öppna möjligheterna för nämnda grupper att via studiebesök bekanta sig med utbildningsväsendet inom EU-området, dra nytta av de erfarenheter man gjort i andra länder, informera de lokala myndigheterna samt skapa nya kontakter med intressanta personer och institutioner. Arion är det äldsta av EU:s program för undervisningssektorn och firade i medlet av februari 25 år.

Arions framtid diskuterades

Födelsedagsbarnet firades med ett seminarium som hölls i Aten 16-18.2.2003. Värdar för seminariet var EU och Greklands undervisningsministerium (Grekland i egenskap av ordförandeland i EU). Till seminariet hade man bjudit in representanter från EU:s 15 medlemsländer, de tre EFTA/EEA staterna samt de 12 länder som ansökt om medlemskap i EU. Totalt deltog 85 representanter för undervisningssektorn. Hälften av deltagarna var från de nationella EU-kontoren eftersom seminariet samtidigt fungerade som arbetsmöte för personalen på de nationella kontoren. Från Finland deltog programplanerare Piia Heinämäki från CIMO (Centret för internationellt personutbyte). De övriga inbjudna hade fungerat antingen som värdar eller stipendiater för något av studiebesöken under år 2002. Själv deltog jag i april i ett program i Litauen som behandlade elever som riskerar att bli utslagna och inte fullgör sin skolgång. Jag ansvarade då för gruppens rapportering.

Samtidigt som seminariet firade de gångna 25 åren inom Arion var det avsett som ett tillfälle att diskutera och planera programmets framtid, med speciell betoning på att beakta det som kommit fram i den omfattande programutvärderingen som gjorts i 2002. Analyser av kopplingarna till övriga sokratesprogram såsom Comenius, Lingua, Grundtvig, Minerva etc. hörde också till dagordningen.

Till jubileets högtidliga inramningen hörde välkomsttal av Athanasios Tsouropolis som representerade Greklands undervisningsministerium och Anders Hingel från EU-komissionen. I den panel som leddes av professor Dimitris Mattheou satt de tre ordförandena för måndagens workshops. Den nordiska representationen i panelen var stark med Piia Heinämäki och Arne Aarseth från de finländska respektive norska nationella kontoren. Rapportör för den arbetsgrupp som leddes av Heinämäki var Micaela Svennblad, Arion-koordinator på Socrates Technical Assistance Office i Bryssel och hemma från Fiskars. I de tre arbetsgrupperna diskuterades Arions framtid flitigt och olika förslag presenterades i grupprapporterna på tisdagen. Av olika omständigheter deltog jag i två av arbetsgrupperna och kunde konstatera att seminariedeltagarna var debattglada och kreativa. I gruppen som hade rubriken ”Building bridges” (mellan de olika programmen) argumenterades flitigt för och emot att öppna Arion för ”vanliga” lärare. Konklusionen blev i alla fall att det för dem redan finns andra program genom vilka de kan delta i EU-samarbetet. En allmän uppfattning var att Arion-programmen i fortsättningen mer än hittills skall inrikta sig på specifika teman.

Tisdagens två arbetsgrupper som leddes av professorerna Thanasis Hadzilacos resp. Agapi Vavouraki behandlade IT:s ställning i undervisningen samt lärarprofessionen. I den senare gruppen diskuterades ingående lärarsituationen inom EU-området. I flera länder kommer vi inom kort att ha brist på behöriga lärare. Situationen är i Frankrike snarlik den hos oss. Andra länder brottas med ett stort överskott på utbildade akademiker.

Synpunkter om PISA-undersökningens resultat

Det känns mycket uppmuntrande att vara finländsk skolmänniska i Europa idag. De finländska skolorna är eftertraktade samarbetspartners. Orsaken är givetvis de uppmärksammade finländska framgångarna i PISA-undersökningen. Jag tror att vi i Finland inte riktigt förstått vilken stor positiv uppmärksamhet vi fått genom utvärderingen. Speciellt de tyska skolmänniskorna är mycket intresserade av våra framgångar och vill höra hur vi analyserar resultaten. Det är viktigt att vi, samtidigt som vi givetvis skall vara stolta och glada över att den finländska skolan får positiv publicitet, inte glömmer bort att det bland orsakerna till framgången också finns förklaringar som kanske inte alla gånger är så mycket att yvas över. I diskussionen framkom nämligen att man i många länder har områden där över 90 % av eleverna har invandrarbakgrund. Det som i skolan kallas modersmål är för dessa elever ett främmande språk. Ett språk som inte talas hemma och som i värsta fall varken föräldrar eller de äldre syskon förstår. Då dessa elever tas med i det nationella samplet förstår man att jämförelsen med våra elevers prestationer inte ger en fullständigt rättvis bild av situationen. Finlands restriktiva invandringspolitik får i dylika sammanhang inget bra betyg.

Men flyktingpolitiken är inte det enda svaret på frågan. Skillnaden mellan de elever som presterar de bästa resultaten och de som klarar sig sämst är mindre hos oss än i de flesta andra länder som deltog i jämförelsen. Min uppfattning är att en central roll i våra ”framgångar” beror på att vi jämfört med de flesta andra länder har relativt små undervisningsgrupper. Det är emellertid viktigt att vi fortsättningsvis analyserar och utvärderar vår skola. Både för att kunna besvara frågor som utomstående ställer men också för att fortsättningsvis kunna utveckla skolan och bibehålla den nivå vi har idag.

Tid även för sightseeing

Trots att seminariet givetvis inte var avsett som någon turistresa gavs det ändå litet tid till närkontakt med den historiska miljön. På söndag förmiddag besökte deltagarna Sounion halvön med Poseidon templet. Medan de nationella kontoren på eftermiddagen hade sin årliga träff besökte resten av deltagarna Aten och guidades runt på de historiska platserna.

Värdefulla nya kontakter

Det är viktigt att de som konstruerar ramarna för det europeiska utbildningssamarbetet har kontakt med skolans verklighet. Till den delen tror jag att alla vi som var med bidrog på ett eller annat sätt. Det skapades massor med nya kontakter. Jag hann diskutera med både EU-tjänstemännen, de grekiska skolbyråkraterna och kolleger från olika länder. Jag har sedan jag kom hem haft livlig kontakt via e-post med Europas alla hörn och detta digitala signalerande har i många fall handlat om annat än artighetsfraser.